Väntan

I väntans tider. Jag är just nu i väntans tider. Ofta är detta förknippat med något positivt, ett nytt liv, en växande mage. Så är det inte för mig. Jag väntar på ett svar. Ett svar på min önskan att bli gravid och ett svar från vår gynekolog. I tio månader har min man och jag väntat på att mensen inte ska komma. Men det gör den. Som en envis följeslagare. Mina bröst har ömmat och även växt, jag har blivit rundare om magen och faktiskt mått illa under den här tiden, men av helt andra orsaker, uppenbarligen.

Jag är trött på att vänta. Trött på att varje månad bli besviken och ledsen. Varför går det inte så lätt för oss?
– Det gick på första försöket för oss
– Trodde inte att det skulle gå så snabbt
Vad jag inte alls gillar dessa uttalande, men vad jag önskar att jag själv kunde få säga dem. Upp som en sol ner som en pannkaka. Härliga förväntasfulla dagar som slutar med blod i trosorna. Och vad jag då ångrar att jag ens tänkte tanken och tände gnistan bara för att det gått någon dag efter beräknad mens.

För en månad sedan tog vi steget och gick vi till en gynekolog och nu har vi startat en fertilitetsundersökning. Ett vuxet ord. Så här är vi nu, och väntar. Väntar på provsvar. Och hoppas. Hoppas att det blir positivt besked nästa månad, både på provsvar och graviditetstest. Önskar att väntan på att ett frö ska börja växa i min mage ska vara över.