Min man säger till mig:
– Vi har ju haft sådan tur med allt annat, något ska vi väl ha motgång i.
Jag har en klok man. Vi har en underbar familj och nära vänner. Vi har inte råkat ut för hemska sjukdomar eller olyckor. Vi har haft tur med skola, jobb, lägenhet, bil och båt.
Men det här med barn. No luck so far. Det har blivit vår gemensamma kamp. Vad vi hört är det en baggis att bli med barn, det svåra är att ta hand om ett barn. Tror inte att det är så för oss. Jag är övertygad om att vi kommer att klara föräldrarollen. Vår kamp är nu, mitt i vårt annars lyckliga liv. Fast jag vet att vi kommer att bli föräldrar. Om det sedan blir biologiskt eller adoption, pojke eller flicka, återstår att se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ser att du inte bloggat sedan juli. Och då bara två inlägg. Ge inte upp bloggen! Det tar tid att etablera en blogg. Ett sätt att hitta läsare och få kommentarer är att själv kommentera i andras bloggar. Lycka till med både bloggandet och framförallt barnalstrandet!
SvaraRadera